Har precis nattat Hannah, och det väckte lite funderingar...
Hon har ju alltid sovit i våran säng (förutom ett par veckor när hon var ganska färsk). Jag lägger mig bredvid henne och så får hon äta tills hon somnar liksom. Funkar finfint.
I kväll tyckte jag att hon sov så djupt så jag skulle testa att lägga henne i spjälsängen, men det tyckte inte hon. Hon vaknade direkt och blev ledsen, somnade om i min famn när jag vaggade henne, men blev ledsen igen när jag lade henne i spjälisen.
Vad 17 ska man göra i det läget? Ska man envisas med att hon SKA sova i sin säng iom att jag hade tänkt det? Eller helt enkelt göra som jag gjorde, plocka upp henne igen och upprepa amningsproceduren?
Ibland känner jag att herregud, hon MÅSTE ju lära sig att sova i sin säng! Men måste hon verkligen det? Det funkar hur bra som helst att göra som jag gör. Både jag och Tage tycker att det är jättemysigt att ha henne i sängen, vi saknar henne när hon inte ligger där. Och vi sover lika bra med henne som utan. Och hon är ju faktiskt bara 4,5 mån...
Många föräldrar har sån jäkla tidshets... "Men vad ska vi göra, han är ju 5 mån och vägrar smaka potatis", "vår 2-åring går inte på pottan ännu" osv... Jag känner bara att men lugn för helvete! Hur många 7-åringar helammas? Hur många 7-åringar kissar å bajsar i blöja? Hur många 7-åringar har inte lärt sig att krypa, gå eller springa? DET KOMMER!
Det kommer en dag då hon kan somna själv, i sin egen säng. Men den dagen är inte i dag. I dag vill vi båda två (eller alla tre) att hon ligger och snusar i sängen. D e mysigast så.
Hon har ju alltid sovit i våran säng (förutom ett par veckor när hon var ganska färsk). Jag lägger mig bredvid henne och så får hon äta tills hon somnar liksom. Funkar finfint.
I kväll tyckte jag att hon sov så djupt så jag skulle testa att lägga henne i spjälsängen, men det tyckte inte hon. Hon vaknade direkt och blev ledsen, somnade om i min famn när jag vaggade henne, men blev ledsen igen när jag lade henne i spjälisen.
Vad 17 ska man göra i det läget? Ska man envisas med att hon SKA sova i sin säng iom att jag hade tänkt det? Eller helt enkelt göra som jag gjorde, plocka upp henne igen och upprepa amningsproceduren?
Ibland känner jag att herregud, hon MÅSTE ju lära sig att sova i sin säng! Men måste hon verkligen det? Det funkar hur bra som helst att göra som jag gör. Både jag och Tage tycker att det är jättemysigt att ha henne i sängen, vi saknar henne när hon inte ligger där. Och vi sover lika bra med henne som utan. Och hon är ju faktiskt bara 4,5 mån...
Många föräldrar har sån jäkla tidshets... "Men vad ska vi göra, han är ju 5 mån och vägrar smaka potatis", "vår 2-åring går inte på pottan ännu" osv... Jag känner bara att men lugn för helvete! Hur många 7-åringar helammas? Hur många 7-åringar kissar å bajsar i blöja? Hur många 7-åringar har inte lärt sig att krypa, gå eller springa? DET KOMMER!
Det kommer en dag då hon kan somna själv, i sin egen säng. Men den dagen är inte i dag. I dag vill vi båda två (eller alla tre) att hon ligger och snusar i sängen. D e mysigast så.
Gör det som känns rätt & funkar för er. Det mår både ni & Hannah bäst av.
SvaraRaderaAlla ska göra det som känns rätt för dom. För mig har det aldrig varit aktuellt att ha barnen bredvid mig i sängen, Jag fick panik av att Nelly aldrig kunde ligga själv utan bara sov i min famn. Hon grinade direkt jag lade henne i vagnen eller sängen. Det är inte jag. Jag hade Andréa bredvid mig i sängen från att hon var 2 och fick EP så jag skulle se om hon fick kramper och att få henne att somna i egen säng var en kamp utan dess like. Lovade mig själv med Nelly att aldrig göra likadant med henne och hon har alltid fått sova i egen säng, jag satt bredvid henne innan hon somnade men nu somnar hon själv och jag är såå glad =)
SvaraRadera