De utlovade bilderna...

Mössorna är inte sydda med vikningen, jag har vikt upp dem själv. Men visst är de läckra!

Tungt i dag...

Har länge gått och funderat på hur jag ska göra med Ronja, och känt att dagen börjar närma sig...

Hon har blivit så fruktansvärt gammal det senaste året, och kroppen hänger inte med längre. Hon snubblar och har sig, och flåsar så pass mkt så jag funderar om hon har ont? Hon är stel när hon reser sig och ibland kan hon halta lite oxå.

Men som hon betedde sig i dag, så känns det inte som att det är särskilt mkt kvar att fundera på.
Vi hade varit uppe på 4H och tittat på hästarna (Marcus ville) och på vägen hem så stannade jag på fotbollsplanen och körde ett litet lydnadspass med Kita.
När det var klart så kopplade jag loss Ronja och körde lite cirkuskonster med henne. När hon skulle gå slalom mellan mina ben så snubblade hon och ramlade omkull. Hon snubblar ofta nu för tiden, till synes helt utan anledning...
Sen tänkte jag att de kanske ville leka, så jag sa "ta busen" till Ronja, och hon for i väg efter Kita. Men hon hann inte mer än några steg så ramlade hon igen...

Känns inte som att det är ett värdigt liv för en hund, att inte kunna springa...
Och om hon dessutom har ont...

Hon har varit en väldigt god vän i 11 år, så hon är värd ett snabbt beslut!
Det gäller bara att hitta en dag som Tage är ledig och kan vara hemma med barnen... Och min kära syster har lovat att följa med som stöd... Det lär behövas.

Tänk...

... om man hade en sån här hemma i stallet...

En otroligt läcker hingst som jag har hittat, han ger lika läckra avkommor, främst fuxar och isabeller. Isvind 1924, det ska läggas på minnet. *drömmer*

Onsdag

I dag fick jag mitt fina pannband och Marcus lika fina mössa i rosa helikoptertyg från http://skaparmani.blogspot.com/ Hon hade skickat med en till lillan oxå, lika fin den.
Ska ta bilder å lägga ut vid tillfälle...

Var en sväng på Barnens Hus, Triconor å IXO. Va ute efter pyjamasar till Hannah eftersom hon bara har en i st 62. Köpte två 62:or å en 68, men tyvärr så insåg ja när ja kom hem att en av 62:orna var stl 56, mao redan urvuxen. Suck... Får hoppas att ngn bekant får en tjej snart. =)
Köpte en docka till Marcus oxå, hehe. Rosa mössa å docka, nu har jag nog ställt till så han blir förvirrad stackarn... Men han brukar hålla på å amma sin nalle, torka kräk på den, vagga den å rapa den, så jag tyckte att han behövde en docka. Hans käre far var inte lika övertygad om den sakens nödvändighet... Men d skiter ja i. Klart grabben ska ha en docka. =)
Han blev då helt klart glad över den iaf. Har lekt en hel del med den i dag.
Men först blev han lite brydd vad det var för ngt, för han sa att det satt en gubbe vid datorn... *asg*

Hundfolk...

Det är nog sant som min sambo Tage säger, att hundfolk är speciella...
Vet inte hur många gånger jag har hört om folk som haft hundar som blivit diagnostiserade med en ärftlig/misstänkt ärftlig sjukdom, som har blivit ordentligt osams med hundens uppfödare, för att de ha gått ut med det!

Förstår inte hur de uppfödarna tänker! Har man fött upp en hund med exempelvis epilepsi, då borde det sista man vill vara att det avlas vidare på den hunden och/eller dess kullsyskon?Vilket väl måste vara det enda syftet med att mörka en sådan sak, att man ska kunna fortsätta att kränga valpar med de linjerna?
Det främsta målet som uppfödare borde väl vara att förbättra rasen och sjukdomsstatistiken? Inte att, som många gånger är fallet, få fram så vinstrika utställningshundar som möjligt, eller att sälja en jävla massa valpar...
Rasstandarden man går efter på utställningar är i väldigt många fall inte förenliga med god hälsa hos hunden. Sedan så kan väl en viss del av problemet tillskrivas domarnas tendenser att övertolka standarden...

Exempelvis Schäferns bakben som ska vara "mkt välvinklade", tolkas som att hunden ska se ut att vara på väg att sätta sig... Många Schäfrar ser förjävliga ut när man ser dem i skritt bakifrån, de vinglar hit och dit... Inte så konstigt om man har varit på en Schäferutställning, där hundarna visas upp varv efter varv efter varv i snabb trav, där man måste vara i god fysisk form för att öht kunna visa en hund... Men skritt eller galopp (som ju bör vara en viktig gångart för en brukshund!) har ingen som helst betydelse tydligen.

Eller den engelska bulldogens "korta, breda och uppåtsvängda nosparti" som blivit till en nos som är så groteskt deformerad att hundarna får andningssvårigheter.
Samma med bulldogens stora huvud (omkretsen ska vara lika som mankhöjden) som gör att många tikar måste snittas, de kan helt enkelt inte föda naturligt...

Eller Labradoren som enligt standarden ska vara kraftig och kompakt... Där åker hundar i god fysisk kondition ut med 2:or eftersom de "saknar massa", mao inte är tillräckligt feta...
Och hanhundarna blir översexuella eftersom de ska ha så "god könsprägel" så de stackarna har väl dubbelt så mkt testosteron som de borde ha...

Listan över utställningarnas negativa inverkan på våra hundars utseende, mentalitet och arbetsförmåga kan göras oändlig...
Självklart finns det även kennlar som föder upp hundar främst för arbete, som inte är särskilt måna om att deras hundars fel och brister ska komma ut i ljuset! Men jag tycker mig se en tendens till att de kennlarna oftast är mer seriösa. Förmodligen pga att deras hundar faktiskt måste hålla för det arbete de är avsedda för, om de ska kunna säljas till det ändamålet... Folk som köper hund för att bruka/tävla brukar nämligen vara ganska kräsna... Man köper inte hund från första bästa buskuppfödare, utan man vill att hundarna bakom valpen ska ha dokumenterat hög arbetsförmåga.

http://www.dobfanciers.com/ är en kennel som kan framhållas som förebild när det gäller sjukdomsredovisning! Kollar man på deras hemsida så redovisas minsta lilla brutna tå! Även orsaker till avlivning står där, lätta att ta reda på...
En nackdel för dem kan ju vara att de verkar ha ganska sjuka hundar... Eftersom minsta lilla sjukdom kommer fram. Men det måste vara en ganska skön känsla, att ha rent mjöl i påsen. =)

Tankspridd?

Hade lagat korv stroganoff å lagt upp en portion till grabben. Skulle lägga upp lite åt mig oxå...
Hann lägga 3 matskedar ris i glaset innan jag inså att d va ngt som inte stämde... *ler*
Stressad? Trött? Eller var det kanske bara gammal hederlig tankspriddhet? ;-)

Hannah 3 mån i dag... OBS! Inget för känsliga! ;-)

Helt otroligt vad fort tiden går! Mitt lilla knyte har blivit en liten person med egen vilja... Och inte fullt lika röd... ;-)
Bilden får mig att tänka på när jag larmade pga att jag kände mig så yr och matt. In kommer en tjej och ska kolla vad jag vill, och innan jag vet ordet av så är de 4 som sliter och drar, sätter dropp och pratar upprört med varandra. Visar sig att livmodern inte dragit ihop sig som den skulle, vilket innebär att jag förlorar blod, fort... Mitt blodtryck låg typ på 73/46. Ouch...

Fick 3 olika dropp (samtidigt...) med medicin, en spruta och två suppar, allt för att livmodern skulle dra ihop sig. Gissa om jag fick sjuuuka eftervärkar? Å inte nog med det, sen skulle de ju massera för att allt blod skulle komma ut. Å käre Tomas Björk (de som vet vem det är förstår vilken pärs det var) han gick lixom in och "gröpte ut" koaglerna, ha ha. Inte skönt för fem öre...

Fick två påsar blod till slut, och de behövdes verkligen... Kommer inte ihåg vad mitt hb var, men det var en bra bit under 100.
2 dagar efter när vi skulle hem så skulle jag gå de typ 200 meterna mellan BB å Apoteket, å ja fick sätta mig å vila 3 ggr på både dit- och tillbaksvägen, var helt slut.

Om inte jag hade larmat så hade jag nog inte levt i dag, Tage märkte inget för han satt å läste, å han hade nog inte förstått allvaret heller, nog trott att jag sov.

Men fan vad hon är värd det lillan!

Marcus gick på dagis kl 9 i morse, 11:30 ringer de och säger att vi måste komma och hämta honom för han har spytt. Tage älgar iväg, och kommer hem med en superpigg kille som absolut inte är sjuk. :-P Visar sig att han har spytt när han suttit och ätit, vilket han brukar kunna göra ibland, han är ju inte alltför bra på att tugga maten...
Nu ligger han å sjunger i sängen, nyss vaknat. =)
Men men, bättre att hämta hem honom en gång för mkt än en gång för lite.

Fick ett meddelande av Nina i går, Marcus mössa och mitt pannband i läckert cerise helikoptertyg var klara. Ska bli skoj att få dem, har tänkt på det där tyget sen jag såg det i hennes blogg.

Annars då? Vädret e betydligt sämre än det har varit senaste dagarna. Tog en promenad i morse men bestämde mig för att den fick bli betydligt kortare än tanken var från början. Började duggregna å ja hade la inga regnkläder...
Va nog ett ganska klokt beslut för efter ngn timme så spöregnade det.

Nä, nu e d nog dax å fixa lite middag.

Ha ha

Tjejen: Hej!

Killen: Äntligen, jag har väntat riktigt länge nu!

Tjejen: Vill du att jag ska gå?

Killen: Nej, var har du fått det ifrån? Bara tanken får mig att må dåligt...

Tjejen: Älskar du mig?

Killen: Självklart, alla tider på dygnet!

Tjejen: Har du bedragit mig någon gång?

Killen: Nej aldrig! Varför frågar du ens?

Tjejen: Vill du kyssa mig?

Killen: Ja, så fort jag får tillfälle till det!

Tjejen: Skulle du någonsin slå mig?

Killen: Är du galen? Du känner mig väl?

Tjejen: Kan jag lita på dig?

Killen: Ja, älskling.

Tjejen: Älskling...

När killen har tröttnat på tjejen... Nu läser du nerifrån och upp.

Lördag

Och solen skiner i dag med...
Sitter å äter lunch, fil å supersmarrig musli som jag köpte på Coop i går. Qinoa, dinkelpuffar, branflakes, gojibär, aprikoser, russin, pumpakärnor, linfrön å gud vet allt. Coops blandasjälv-musli kan varmt rekommenderas!
Till detta; en tunnbrödstut med gravad lax å en mugg kaffe. Mums!
Hannah sitter storögt och tittar på, tur att hon är mätt och belåten själv =)

Marcus sover, får se om Hannah somnar snart oxå så jag kan sätta mig i solen på balkongen och njuta av en god bok (Dean Koontz så klart, vad annars)
Det är verkligen vardagslyx för en trött småbarnsmamma. =)

Jessica kom förbi en sväng å lånade Treo och drack kaffe, alltid trevligt med lite sällskap, tack för det!
Marcus skulle som vanligt "pajasa sig", man kan tro att vi aldrig har folk här, hihi.
Äh, bara å inse att jag inte hade ngt vettigt att skriva i dag... *ler*

Solsken

Här har det varit 16 grader i dag, så skönt!
Var till mamma en sväng på förmiddagen och hämtade leksakerna. Kändes konstigt å se lägenheten helt tom, den såg så liten ut. Och mamma har ju lixom alltid funnits här, blir skumt att ha henne 20 mil bort... Särskilt eftersom pappa oxå bor 20 mil bort, i Verdal. Så nu e d bara jag, syrran å brorsan kvar. Men det går nog det med. =)
Käkade kebab till lunch, smarrigt värre.

Lillan är lite bättre i dag. Ganska snorig, men ingen feber åtminstone. Verkar ganska nöjd med livet. Och Marcus är en så underbar storebror, han pysslar om henne och sitter och pratar med henne när hon ligger i babygymmet. Han hämtar papper när hon har kräkts, och klappar henne så snällt och försiktigt på kinden. Det märks ingen avundsjuka eller elakhet alls. Goa unge!

Suck

Å vad kom sambon hem med, om inte Plopp å choklad... ;-) Men han vill ju bara va snäll.
Har iaf kört ett pilatespass. Valde ut 5 övningar som jag tyckte såg enkla och bra ut. 2 av dem klarade jag öht inte av, inser verkligen vilken risig balans jag har! Usch.

Här har det varit kanonväder i dag, riktigt skönt.
Körde ett micropass med Kita på eftermiddagen, fritt följ och ett sättande under gång. Sättandet var snabbt och bra. Men det märks att hon inte har fått jobba ordentligt på ett bra tag, för hon är så het... Och blir hon het så blir det ju automatiskt att hon hamnar för långt fram och tränger, hon blir så ivrig så hon fixar inte att hålla positionen.
Lite sneda sättanden blev det oxå bitvis, även det pga att hon går för långt fram.
Men det känns helt klart lovande med tanke på vad lite jag har tränat sista året... Borde försöka fixa sista förstapriset i år så hon får sitt championat!

D e då själva fan...

...att d ska va så svårt att låta bli godis!

Min största last just nu är Plopp saltlakrits... Hur jävla gott är det på en skala...
Och choklad, det lessnar man aldrig på!
Det jävliga är att när man bestämmer sig för att inte äta godis, då blir man ju ÄNNU mer sugen, iaf i början.
Jag måste verkligen skärpa till mig på den fronten nu, det går fan inte att äta godis varje dag! Men så har man en sambo som kommer hem med mitt favvogodis å mina favvochips osv, bara för att "vara snäll". Inte lätt att motstå då.
Har bestämt mig för att bara äta godis på lördagar. Jag har fixat det förut, så jag vet att det går. Var riktigt duktig ett tag, åt varken godis eller fika utom på lördagar. Men så blev jag gravid, å då ids ja inte kämpa å va duktig, när ja vet att ja ändå går upp... Så då blev det som det blev.
Men nu har jag faktiskt ingen ursäkt längre! För jag är INTE en av alla de lyckliga som kan äta vad som helst och ändå gå ner av amningen, tyvärr.
Jag vet ju att det värsta suget går över efter några dagar. Det hände faktiskt att jag hoppade över godis även på lördagarna, jag var helt enkelt inte sugen.

Man undrar ju vad som gör att man inte kan sluta, fast man vet vad det gör med kroppen. Vill jag inte att jag ska må bra? Vill jag gå omkring och se ner på mig själv för att jag är småfet och har noll karaktär? Ibland undrar jag... Det kanske är tryggast så? Varför ändra ett synsätt som man har haft hela livet? Sjukt.

I dag...

...känner jag mig som en dålig mamma. Trött, grinig och med noll tålamod. Inte sovit många timmar i natt heller, så det är förvisso inte så konstigt.
Men man får ju onekligen dåligt samvete, och genast dyker bilden av de där helyllemorsorna upp. Ni vet de där rosenkindade, bullbakande i ur och skur-morsorna, som är så jäkla pedagogiska och perfekta. Som aldrig höjer rösten, som under hela bussresan svarar på alla "hur" "vad" och "varför" som deras små telningar ställer. Utan att en enda gång sucka eller på annat sätt visa att de mkt hellre skulle vilja ligga vid poolkanten med en paraplydrink i handen...

Undrar hur fan de där människorna är skapta, och om de verkligen ÄR det? Eller är det ett spel för gallerierna, kanske den perfekta fasaden bara är en fasad? Kan få en inre bild ibland, där en av de där morsorna kommer hem med sin telning, och direkt i farstun så river hon av sig det perfekta ansiktet och visar monstret innanför, a la alienfilm av sämre mått... ;-)

Vem har sagt att man måste vara perfekt egentligen? Jag kan vara ganska nöjd ibland, med att lixom ligga mitt i. Visserligen inte perfekt, men inget monster heller. Man gör så gott man kan helt enkelt...
Man kan nog vara en helt OK morsa, även om man inte ammar i 2 år, låter bebisen sova i sin egen säng, slänger i ungen en barnmatsburk ibland osv...

Vem i helvete...

...uppfann egentligen parasollen för barnvagnar?
Det är en så totalt onödig och ofunktionell grej, kan inte tänka mig att det finns ngn som är nöjd med skiten... Skulle aldrig köpa en, men fick med en när vi köpte vår begagnade EL Twin City Cross. Har använt parasollen ett par ggr, med dessa resultat;
*Grabben sitter ändå och håller för ögonen, eftersom det endast handlar om tur de få gånger skuggan faktiskt hamnar där den ska...
*Skiten lossnar av någon anledning minst en gång på en kort promenad, med en svärande mamma som resultat. Detta sker oftast vid passage av en väg, och gärna när det kommer bilar från båda håll.
Nä usch, snart slänger jag den där skiten. Grabben kallar den för "ballongen" och han har nog rätt i att den är lika effektiv på att stoppa solen som en guppande heliumballong...

Mina goingar =)

Måste bara lägga in ett par bilder på vännerna mina.
Hund å unge i bästa samförstånd, så goa så.

Det sket sig...

Inte fasen blev det ngn sömn. När lillan väl somnade så var det för sent att försöka somna, hade bara blitt irriterad när klockan ringde...
Så jag gick och körde lite pilates i stället, hann precis med en kvart innan lillan vaknade och ropade efter mamma. Måste ha sett rätt skoj ut, kände mig allt annat än smidig... ;-) Men effektivt är det nog, för det var hyfsat jobbigt. =)
Nä, nu e d dax å gå å hämta Marcus på dagis.

Klart som fan hon blev sjuk...

Lillpruppan (och mamma) har haft det jobbigt i natt. Svårt att andas pga en massa snor, och en 2 månader gammal näsa är inte lätt att "avsnora" direkt... Stackars liten, hon har inte sovit mkt.
Hade det på känn, eftersom Marcus är snorig och hade en släng av krupp för ett par dagar sen. Och i går kände sambon sig förkyld.
Hoppas att det inte blir så farligt för henne.

Allt du si hen e METT!

Nu har jag (eller rättare sagt sambon) iaf pumpat upp pilatesbollen. Marcus tyckte att "wow vilken härlig leksak", så sen tillbringade han resten av kvällen med att gnälla, grina och sura över att det var mammas boll... ;-)
Han är i en period just nu där allt är hans... Oavsett vad jag tar i så springer han fram å säger "nej, MIN". Spelar ingen roll om det är hans eller inte. Det roliga är att han alltid har varit en sån som utan att gnälla lämnar ifrån sig allt som andra barn sliter ur händerna på honom, lite dumsnäll så där ni vet... Men något ska man väl lära sig på dagis oxå.... *ler*

Han e ju bra go lillkillen, trots eller inte.

Svammel

Lilltjejjen är lite gnissig i dag. Inget är riktigt bra särskilt länge, hon gnäller å stökar. Hoppas att hon inte håller på att bli sjuk...
Får inget gjort alls, det mesta av tiden går åt till att vända och vrida på Hannah för att få henne nöjd. *ler*

Marcus är på dagis 9-12 mån till ons. Det är mitt andningshål, hihi. Eftersom jag är själv så mkt med barnen så är de där timmarna guld värda, tro mig. Brukar passa på att ta en liten tupplur med Hannah mitt på dagen. Så mysigt att ligga och lukta på henne och höra henne andas :-P
Blir en stund framför datorn oxå, brukar försöka låta bli att sitta där när Marcus är hemma. De få stunderna Hannah sover, då behöver han få en stund själv med mamma.
När mamma ska få en stund för sig själv? Det vete 17. ;-)

När sambon kommer hem ska vi åka till mamma en sväng. Hon håller ju på å städar ur lägenheten inför flytten till Övik, och ville att vi ska komma förbi och kolla vilka leksaker vi vill ha kvar. Alltid är det väl ngt. Vet att Marcus bebispulka är där bla. Frågan e bara vart vi ska ha allt, vi har ju inget förråd... Ja ja, i-landsproblem, helt klart.

Fick bekräftelse på att jag har sagt upp Ronjas försäkring i dag. Känns konstigt, men jag vet ju att jag inte kommer att använda försäkringen, så det är ju dumt att stå och betala.
Har ändrat Kitas försäkring oxå. Har höjt veterinärvårdsbeloppet från 30 till 50 000. Blev lite halvskraj efter kottincidenten här i årsskiftet, när 25 av de 30 flög i väg på en enda helg... Hädanefter kommer jag aldrig att teckna försäkring för mindre än maxbelopp, det är då solklart. Hade ingen aning om att pengarna gick så fort, huvva. Men utan veterinärvård hade hon dött, och ingen försäkring = ingen veterinärvård. Hemska tanke.

Ovillkorlig kärlek

Nog är det läskigt att man kan älska någon så mycket att ens egna behov nästan helt upphör att existera? Man glömmer bort att äta, att gå på toa osv... ;-) Kan ligga och titta på underverket hur länge som helst...
Läskigt, ja visst. Men konstigt? Nja, bedöm själva...

Sjukt imponerande!

Va in på en gammal hundbekants blogg häromdagen. http://blogg.hundkurserna.se/#home
Såg att hon har blivit uttagen till en landsslagssatsning i lydnad som Heidi Billkvam (Kronvallaren) håller i. Grymt imponerande, eller hur!? Men det slutar lixom inte där... Hunden i fråga är nämligen en Bostonterrier!!! Helt enkelt GRYMT JÄVLA IMPONERANDE!!! Visst 17 visste jag att Anne är himla duktig, men...
Har själv inte haft förmånen att se den här jycken in action, han är ganska ung. Men har sett Annes tidigare hundar (Schäfer SLCH SBCH, Cavalier SLCH, Cavalier ekl lyd), och blivit riktigt imponerad av dem. STORT GRATTIS TILL ANNE!

Haha

Fick ett sms... Lite fördomsfullt kanske, men kul ändå. =)

En kurd var ute och gick mitt på dan. Så gick han fram till en man och sa;
"Tack snälla svensk för att jag har fått komma hit".
Han blev avbruten av mannen som sa; "Jag är inte svensk, jag är turk."
Kurden gick vidare och stoppade nästa man och sa; "Tack snälla svensk att ni hjälpt mig att komma hit". Men igen blev han avbruten. "Jag är inte svensk, jag är från Palestina."
Han gick vidare och stoppade nästa på gatan. "Tack snälla svensk att ni hjälpt mig och min familj att komma hit." Återigen blev han avbruten. "Jag är inte svensk, jag är från Bosnien."
Då blev kurden lite fundersam och frågade; "Men var är alla svenskar?"
Den andra mannen svarade; "De är på jobbet till klockan fem."

*ler*

Stan och funderingar

Var i väg till stan med Jessica. Inhandlade en pilatesboll, så nu jävlar ska här tränas. *skrattar* Får väl se hur det blir med den saken... Skulle verkligen behöva lägga manken till med tanke på min stackars rygg, som faktiskt ska tåla att börja jobba igen om ett år eller så... Suck.
Sen gick vi på Subway å käkade en smarrig macka me grillad kyckling, mums. Som vanligt köpte jag för mkt dricka dock, men fick i mig både läsk å kaffe till slut, å utan att bli akut pissnödig dessutom! Var man inte bortskämd med som gravid direkt... ;-)
Gick å hämtade grabben på dagis, jag och hundarna.
Grabben ville hålla hunden på vägen hem, så han fick hålla Ronjas koppel. Den hunden är bara så grymt snäll. Hon gick så försiktigt, ett steg i taget, och stannade så fort kopplet sträcktes. Hon är verkligen en ängel, min lilla tjej. Fast jag och Kita gick 10 meter före så gick hon i Marcus takt.... Önskar att hon hade måååånga år kvar att leva, skulle vilja att båda ungarna fick privilegiet att växa upp med en sån hund. Men som det känns nu så är det nog inte ens ett halvår kvar för henne, jag vill inte att hon ska behöva ha ont i onödan. Hon har ju trots allt varit en riktigt bra vän i 11 år, gogumman min.

Premiär

Ja då var det premiär för nya bloggen.
Denna ska förhoppningsvis användas flitigare än den gamla...
Här är det tänkt att jag ska ventilera stora och små funderingar och upplevelser, får se om ngn ids läsa. *ler*
Händer ju inte så mkt i livet som mammaledig, hihi. Men funderingar finns ju alltid att använda sig av...
Då var första inlägget avklarat iaf. Nu är det dax att väcka sonen och börja göra honom klar för att gå till dagis... Suck.