...känner jag mig som en dålig mamma. Trött, grinig och med noll tålamod. Inte sovit många timmar i natt heller, så det är förvisso inte så konstigt.
Men man får ju onekligen dåligt samvete, och genast dyker bilden av de där helyllemorsorna upp. Ni vet de där rosenkindade, bullbakande i ur och skur-morsorna, som är så jäkla pedagogiska och perfekta. Som aldrig höjer rösten, som under hela bussresan svarar på alla "hur" "vad" och "varför" som deras små telningar ställer. Utan att en enda gång sucka eller på annat sätt visa att de mkt hellre skulle vilja ligga vid poolkanten med en paraplydrink i handen...
Undrar hur fan de där människorna är skapta, och om de verkligen ÄR det? Eller är det ett spel för gallerierna, kanske den perfekta fasaden bara är en fasad? Kan få en inre bild ibland, där en av de där morsorna kommer hem med sin telning, och direkt i farstun så river hon av sig det perfekta ansiktet och visar monstret innanför, a la alienfilm av sämre mått... ;-)
Vem har sagt att man måste vara perfekt egentligen? Jag kan vara ganska nöjd ibland, med att lixom ligga mitt i. Visserligen inte perfekt, men inget monster heller. Man gör så gott man kan helt enkelt...
Man kan nog vara en helt OK morsa, även om man inte ammar i 2 år, låter bebisen sova i sin egen säng, slänger i ungen en barnmatsburk ibland osv...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag känner nog bara en som har en sådan vacker fasad och den rämnar kolosalt när dörren är stängd. jag tycker man ska släppa alla krav på sig själv. man behöver inte vara duktigast, snyggast, snällast, påhittigast jämt. det räcker att vara sig själv.
SvaraRadera