Min lilla chokladkanin. :-P
Första dagarna var hon lite blyg, men fullt hanterbar. Sedan började hon gräva och nafsa i tröjan nör jag höll henne. Sedan kom små utfall när jag stoppade in handen eller "skottspaden" i buren.
Det eskalerade till anfall med frambenen ala "harfajt". Och nu är det fullt utvecklade anfall, hon springer fram i full fart och attackerar. Mina händer är alldeles sönderklösta. :-P
Det ska tilläggas att jag INTE är rädd för henne, jag gör det jag ska ändå, lyfter upp henne ändå osv.
Vete tusan hur jag ska göra... Av ngn anledning så har jag ändå fäst mig vid henne. ;-)
Men tanken med henne var att jag ville ha en utställningskanin, och en att eventuellt grunda en framtida uppfödning på. Men som det känns i dagsläget så kan hon få 100p på utställning, jag vill ändå inte avla på henne. Även om hon blir bättre av hantering så finns ju risken att hon för vidare sitt hemska temperament till avkommorna. Och ja vill inte bli känd som "hon som föder upp skogstokiga kaniner", haha
Och behålla henne som kelkanin... Nä, hade kanske funkat om hon VORE en kelkanin...
Hmm... Grubbel grubbel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj, oj, oj... du verkar inte ha nån tur med kaniner du... mina har aldrig gjort anfall eller bitits.
SvaraRaderaHonkaniner är revirvaktare i mycket högre grad än hanar. Försök att bara smeka henne och handmata henne med nåt smaskigt så hon förstår att handen inte alltid tar fast henne. Om du fortsätter att ha tålamod och inte är rädd så kan det nog gå över, det hemska humöret.
Hehe, nej ingen vidare tur. :-P
SvaraRaderaÄter ur handen gör hon redan. Och jag klappar en del utan att plocka upp henne oxå.