Ända sen Ronja var valp så har hon ätit på morgonen när jag kliver upp, och på kvällen kl 18. Självklart åt hon oftare de första månaderna... ;-)
Men Kita äter bara på morgonen. Känns konstigt att helt plötsligt inte behöva ge hunden mat när klockan e sex... Ronja var väldigt noga med det där, hon började ofta påminna mig redan klockan fem, OM jag för ovanlighetens skull skulle glömma. ;-)
Städade undan hennes grejer i går oxå. Bia-bädden, matskålen, kopplen å halsbanden. Rev ut allt ur hundrummet, skurade och hade mig. Tror att det är en del av sorgearbetet, men väntade mig inte att det skulle ske så fort... Jag får nästan dåligt samvete för att jag tar det så "lätt", men jag tror att jag sörjde det som behövdes innan... Det var helt klart jobbigare att se henne lida, än att veta att hon är borta. Visst 17 saknar jag henne, men det är inte den där plågsamma saknaden som jag hade väntat mig. Men jag vet ju att jag gjorde det enda rätta för hennes skull.
Lilla gumman, det är som tomt utan dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
det är kanske som du säger, att du sörjde innan. nu vet du så väl att hon inte lider och du är ju en underbar person och vet att det är viktigast! hon finns alltid hos dig i tankarna och på ngt sätt kanske det inte var så viktigt att sakerna fanns kvar längre?
SvaraRadera"Du e en underbar person" Hehe dito ;-)
SvaraRaderaGrejerna finns kvar, har bara packat ner dem i min låda med hundgrejer...
Hej Petra!
SvaraRaderaSörjer med dig. Vet hur det känns att mista en kär och trogen följeslagare tillika arbetskamrat...Tillåt dig sörja, det värker till slut ut och kvar finns tacksamheten över att haft ynnesten att få leva med sin vän i alla år. Fast jag förstår också att inga ord egentligen kan trösta en sådan här gång...
Ring mig på 070-572 72 72 eller 063-40138 ang. din fråga på vår blogg. Hittade ingen e-mail adress till dig varför jag svarar på detta sätt.
Vänligen Viviane ("Doris"&"Sune"´s "mamma")
Hej Petra!
SvaraRaderaKära vän, så sorgligt med fina Ronja...Så många fina hundar, som flugit upp till Hundhimlen på sistone. Visst måste det bli trevligt i hundhimlen, men så tråkigt för oss hussar/mattar som blir kvar!
Lena och Brunfloligan