For your information...

Vi lever. Spruthelvetet tog inte livet av oss, även om jag misstänker att det var nära. :-P
Armen e lite öm bara, men inte värre än efter ett bromsbett. ;)
Som min kära syster skrev, "jag har aldrig varit så osäker inför ett ställningstagande". Kan inte annat än hålla med. Jag brukar ha en tendens att stoppa huvudet i sanden när det kommer till jobbiga beslut, ala folkomröstningar... Valdagen tillbringas bäst långt ifrån närmaste vallokal, enligt mig.
Men här funkar det inte riktigt så. Här måste tas ett beslut, JA eller NEJ. Och det är inget den övriga befolkningen kan bestämma åt mig. Läskigt som fan... Det känns som att det är ett alldeles för framstressat vaccin, som knappast kan ha genomgått alla nödvändiga test. Och att spruta det giftet i mina små ungar, brr...
Det är möjligt att det inte är farligare än de slentrianmässiga vaccinationerna på BVC, som jag har gett barnen utan att blinka. Men HUR ska jag kunna förlåta mig själv om de INTE är det? Och hur ska jag kunna förlåta mig själv om jag INTE ger vaccinet, och barnen får men av influensan i stället?

Fy fan va d e svårt å leva.