Ja...

Nu är lägenheten och dagisplatsen uppsagd. Och Tage har sagt upp jobbet, så nu jäklar e d allvar ;)
Får se hur fanken det här blir, det känns ju väldans kluvet. Både underbart och förjävligt.
Sen så känns det ju onekligen så där att flytta när man inte har jobb och ingen större utsikt att få fast heller... Men det löser sig nog, det brukar ju alltid göra det.

Annars händer det väl inte så mkt. Känner mig rätt rastlös, det känns som att tiden släpar sig fram. Vill ha flytten överstökad så man kan komma igång där uppe lixom. Är så less på att bo i den här skokartongen :-P
Men visst tusan finns det folk jag kommer att sakna ngt fruktansvärt... Ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är...