Förändring...

Bara jag som stör mig på när goda vänner förändras? Man upptäcker sidor hos den andra som inte funnits tidigare, eller så har man inte sett dem helt enkelt. Och det går åt helt fel håll sas, man känner att man glider ifrån varandra allt mer och man bara stör sig på den andra hela tiden... Och det är alltid tjejer av någon anledning, killar är det liksom aldrig några problem med. Vet inte om det är för att man har en rakare kommunikation med dem, tjejer ska alltid hymla och snacka bakom ryggen på ett helt annat sätt. Och tar man upp det med personen att det känns som att man glider ifrån varann, så kommer den bara med konstiga ursäkter och undanflykter, men inte blir det bättre. Ibland önskar jag att jag var född som kille, fan så mkt enklare livet vore. Blir man sur på ngn så är det bara att gå hem till den och pissa in genom brevlådan. Hehe, nä men killar verkar ha det betydligt softare med känslor. Är man glad så är man glad och är man arg så är man arg, that's it.